Karatens historia i korthet
Karate är ett mycket gammalt kamp- och själförsvarssystem vars historiska bakgrund kan spåras till Indien från 300-talet. Enligt legenden spreds läran till Kina på 500-talet genom en buddhist-munk ”Taishi Daruma” som blev tvungen att göra en farlig resa från Indien till Kina. När han kom fram undervisade han munkarna i en ny form av buddism ”zen” samt sin speciella försvarskonst.
Kropp och själ tränades med ihärdiga andnings och meditationsövningar, kinesisk skuggboxning och att slå med knutnävarna som indiska krigare. Det här programmet utvecklades mer och mer till ett system och kom att slutligen kallas för ”Kung Fu” som visade sig erbjuda ett bra självförsvar.
Efterhand som ”zen” spred sig över Kina lärdes ”Kung Fu” ut till betrodda efterföljare som svor på att aldrig avslöja dess metoder.
Kung Fu:s hemlighetsfulla utveckling dramatiserades under upproret mot utlänningar i Peking år 1900. Den bevakade konsulaten omringades av så många obeväpnade män med nävarna i Kung-Fu ställning att västerlänningarna kom att kalla resningen för ”Boxarupproret”.
Många kineser tog sig över havet till ön Okinawa och fortsatte sin kampkonst inom familjen.
Karate i sin nuvarande form började utvecklas då Japan år 1609 invaderade Okinawa och lade beslag på allt vad vapen hette. Utövarna tvingades nu att avslöja hur ”te” kunde användas som ett vapen. Senare kom krigskonsten att kallas den "kinesiska handen" och år 1921 skrevs för första gången ordet karate med japanska skrivtecken.
Därefter spreds karaten till Japans huvudöar. Med den traditionella hemlighetsfullheten iakttogs noga överallt så att minsta detalj om karate inte fanns ens i de mest omfattade uppslagsverk.
Karate härstammar alltså från Kung Fu:n och lärdes bara ut från far till son och männen förnekade till och med inför sina grannar att de hade några som helst kunskaper i karate. Först år 1916 demonstrerade mästaren på Okinawa, Gichin Funakoshi en del metoder för japanska sjöofficerare.
Mästare Funakoshi kan sägas vara den moderna karatens fader.
Senare lärde sig emellertid amerikanska soldater en del karatemetoder av karatekas i Japan, på ön Okinawa, i Korea och Indokina.
Efter 2:a världskriget gjorde några mästare avkall på sina regler och lärde ut sina kunskaper till före detta soldater. Då tyckte andra mästare att det var bättre att de själva började lära ut ”ren” karate till allmänheten, sedan dess har karaten spritt sig över hela världen.
Till Europa kom karaten så sent som i slutet av 50-talet och först till Sverige i mitten av 60-talet. Karate har också utvecklats till en tävlingssport. I Sverige har vi idag cuper, distriktsmästerskap, nationella mästerskap osv. Svensk karate var tidigare en sektion ansluten till Svenska Budoförbundet (SBF) men är nu ett eget förbund, Svenska Karateförbundet som i sin tur är ansluten till Svenska Riksidrottsförbundet (RF).
Internationellt är Sverige anslutet till European Karate Union (EKU) som i sin tur är anslutet i Federation Mondial De Karate (FMK).
Många av de stilarter som finns i Sverige håller egna RM (Riksmästerskap) samt att de internationellt håller egna EM (Europamästerskap) och VM (Världsmästerskap). Dessutom har de flesta större stilarterna också egna internationella organisationer som de är anslutna till.